Lucia! Vart tog den dagen vägen?

Ja, det kan man undra. Idag hann jag inte göra så många knop, men jag kan tillåta mig att vara lite lat i dag för jag har skäl, som t om jag kan acceptera. För det är väl det som det handlar om att acceptera. Mina skäl? Att hålla mig i skinnet o bli frisk!

I fredags när jag skulle gå hem från jobbet, gick jag o drog benen efter mig, hade bytt om o gick fortfarande i jobbtofflorna, var på väg uppför marmortrappan på jobbet, men en chokladmuffins i vä handen och en arbetskamrat framför mig, som jag småpratar med. Och nästan uppe snubblar jag till, fastnar med tofflan o faller verkligen handlöst på hö axel och blir sittande i trappan för det gör så jävla ont. Jag är helt övertygad om att jag har brutit överarmen. Mina gulliga arbetskamrater skjutsar mig till St Görans akut. Där sköterskan undrar hur ont jag har? Tja, 6-7 av 10 säger jag. Nej då menar nog Lisa 8, minst, säger en av mina arbetskamrater, tydligen är jag vit/grå i ansiktet också vid det här laget. Och ja det är INTE sååå skönt. Fortfarande tror jag att det är överarmen som är av. Nej, jag är tydligen sned, så sköterskorna som kollar på mig misstänker att axeln hoppat...

Och mycket riktigt, visst var det så. Mina underbara arbetskamrater stannar hos mig på akuten fast de ska iväg på annat fredagskväll som det är, de underlättar hela besöket med att vi fnissar och gapskrattar mest hela tiden. Men så får jag lite smärtis, blir först lite dåsig, sen vaket klar och så dimmigt dåsig igen, nu fnissar bara arbetskamraterna, jag är rätt hög och säger en hel del dumt, som de har väldigt kul åt. Mycket av vad som sas, kommer jag inte ihåg, och likaså har jag plötsligt en syrgasslang i näsa, utan jag har någon som helst aning om hur den kom dit.

All personal på akuten, rtg som jag träffar på är proffsiga o vänliga och när Timo hämtar mig vid 20.30-tiden är axeln ilagd utan att jag har haft det särskilt besvärligt. Mest ont gjorde det faktiskt när det hände, och sen har jag mått oförskämt bra måste jag säga. Mitella i 3dagr så doktorn och sen sjukgymnastik...jag ringde redan i lördags för att beställa tid till min gamla sjukgymnast som jag hade när jag hade när jag op korsbandet, hon är grymt bra! Men nej den 10 januari skulle hon tidigast kunna ta emot....men hallå, då ska jag ju redan ha tävlat i Kista.

Jag fick ett "akutprogram" av läkaren på akuten, men jag kan ju inte vänta en hel månad innan jag börjar med övrig rehab. Bad att hon skulle ringa mig idag, men nej inget samtal, får jaga henne i morgon, annars vet jag inte vad jag ska hitta på.

Var på företagshälsovården och träffade en sköterska för provtagning mm. Hade jättebra värden, låg vilopuls (nog den bästa jag haft någonsin!!), bra syreupptag, lungvolym o bronkernas kraft var också bra. Blodtryck o EKG ua och blprovsvar får jag i januari när jag ska träffa läkaren. Känns bra o få det kollat i alla fall, särskilt när jag varit så trött. Det togs en massa olika bl provstester bl a sköldkörtelvärdet, men sköterskan trodde inte på att jag skulle ha nåt fel där m tanke på alla andra värden idag som var så bra. Får se!?

Tog en sväng till Ö-malmshallen, men tacka vet jag Hötorgshallen, där trivs jag! Och så en sväng till jobbet. Hade tänkt en sväng ut på stan men nu var jag jättetrött så jag for hem. SOV från 15.00 till 00.30 (!!) nåt fel är det väl, eller är det axeln som tar mer kraft än jag tror. Imorgon ska jag jobba, testa i alla fall, för nån sjukskrivning ska inte behövas. Lång huddag, är ju nåt o bita i...håll en tumme eller två att det funkar. natti-natti!