Livet går upp och ner...

.. och är inte svart eller vitt... Hörde mig själv säga det till en kompis, som pepp var det avsett. Vad hon inte visste var att jag inte alltid själv kommer ihåg detta, utan blir låg känner mig lite vissen, nästan deppig. Nja inte just nu kanske, men visst är det inte alltid sååå kul, och det ska ju vá gott o leva...annars kan det kvitta, som Pepps Persson sjunger. Tycker stundvis att det är rätt trist. MEN, MEN när jag får sätta på mig springdojjorna, ta av mig de bylsigaste jackorna/tröjorna och säga till Storma eller Brusa att lugna sig/vänta när de skriker rakt ut för att det är så kul. Då ÄR det verkligen kul! Då njuter jag, när hundflickorna bara älskar det de gör, springer för full, hoppar och skuttar och så får de en liten, liten korvsnutt eller sin bästa leksak (Brusa ska ha en pipis och Storma gärna kampa med sin minikong med snöre). DET är lycka det. Och det smittar, verkligen, det går ju inte att låta bli att dra på "smil-banden". Imorgon ska jag jobba adm med hud, för de andra på hudmottagningen är på kurs och sen på em sticker vi till Rättvik för att tävla med Storma lö-sö. Brusa har börjat löpa så hon får bara vara "sällskapsdam". Nu jäklar ska jag hålla i och sätta banan, och det ska gå fort...mycket fort och offensivt à la Jouni, snacka om att jag ska njuta ;0) Håll en tumme eller två!