lördag 27 november 2010

Om att flyta upp till ytan igen! Inspirationskväll o att må bra!

Jo, tack, äntligen är jag på g igen. Tack góa vänner som hjälper mig med kloka ord, lyssnar o bara finns, ni är många och viktiga!
Den här veckan har jag äntligen varit tillbaka på Friskis o tränat utan att det gjort ont i varken nacke eller axel/rygg. Revanschkänsla, yes! Och jag har faktiskt inte tappat särskilt mycket..jag trodde jag skulle behöva börja om från "scratch" - men nej! Visst är jag inte i min allra bästa toppform, men kroppen pallar träningen utan att jag är helt nedbruten nästa dag o jag känner mig nöjd när jag har varit där. Men jag bokade faktiskt av ett favvopass igår, cirkelfysen på K-holmen, som är såå bra, men jag skulle få jäkta/stressa för att hinna. Så jag tog ett aktivt beslut o avbokade och kände inget dåligt samvete utan ganska nöjd i stället över att jag lyckades undvika onödigt stress.
Men visst fick jag skynda mig ändå, för tidsoptimist som jag är, så planerar jag ganska ofta lite fel...jag o hundfllickorna hade lååång sovmorgon. Så när husse kom hem från jobbet vid 12-13-tiden, lurade vi med honom till brukshundklubben för att träna lite, men framför allt plocka ihop alla hinder. Vissa fick vi gräva fram under snön och ett par hade frusit fast i marken, men det gick bra o träna. På väg dit hade vi stannat till o köpt ett par nya skor "Icebug" med dobbar, så man t om ska kunna gå på is, de var fantastiskt bra, som ett par jympadojjor men utan att man halkar eller blir blöt! *me like*
På kvällen kastade jag mig iväg, lite sen förstås, men mot Inspirationskväll med Blossom Magazine (Blossom, Linus Jönsson & Johan Plate) och i mitt sällskap hade jag min naprapat o vän G, som alltid är pigg på att hänga på ;0)). Kvällen blev verkligen en inspirationskväll, så mycket tänkvärt och bra att lägga i sin "verktygslåda" Suveränt! Duktiga föreläsare alla tre, även om JP redan är min favorit sen tidigare.

Idag stack jag till jobbet tidigare för att kunna gå tidigare...tyvärr var vi väldigt underbe-mannade, vilket tyvärr mer börjar bli till en vana än ett undantag. Senare idag skulle jag på "kvällstävlingen" i Knivsta som jag anmält mig till. T hämtade mig prick 14, nej ärligt hon var nog 14.10 ;0)), trafiken flöt på jättebra, så 15.00 när det var dags för banvandring stod vi där på plats.
Tävlingen bjöd på Hoppklass 3. Banan var ganska lätt, så det gällde "att stå på", Brusa öste och sen fem hundar senare var det dags för Storma. Och ja där satt den! Vi gick in på en 2:a plats, som stod sig ända till slut. Så var det agilityloppets tur, banvandringen kändes helt okey, men visst skulle jag behöva anstränga mig. Storma körde, som 13:e hund och det var ganska många som diskade denna bana och så även vi, Storma o jag!
Visst hade jag funderat mycket innan och t om verkligen pluggat idrotts- & tävlingspsykologi inför det här, för jag ville verkligen inte må skit igen, om jag inte lyckades...
Jag har försökt hitta bra tankar att fokusera på och att inte vara såå hård mot mig själv, för såå hård är jag ju inte mot någon annan.
Jag är perfekt! sa Blossom i torsdagskväll, o visst kan det uppfattas som kaxigt o provocerande, men vill alla är perfekta på att vara just oss själva, med våra brister. Jag har nog verkligen jagat det perfekta och hur ofta blir man nöjd då??? Det är klart att jag inte vill göra en massa misstag, men som det stod i Anita Axelssons bok "Mest när det gäller" den som gör minst misstag vinner. Och det blev så enkelt....det är klart att jag kommer göra misstag och då måste jag bara ha ett förhållningssätt till det. Med andra ord vad gör jag då? Jo, har en plan B.
Jag gjorde ett litet misstag igår i agilityloppet, jag höll inte i Storma som var riktigt "gasad" och dessutom var "öppen" med bröstet mot ett hinder som stod rakt fram som en fälla som hon inte skulle ta, men hela min kropp visade ju nåt annat, så det var klart hon tog det. Min duktiga lilla hund. Vad gjorde jag då? Plan B = öste som fa'n, oj vad vi sprang, superkul och mina "icebug" gjorde att jag flög fram! Och JP-mantrat som jag också fyllt huv'et med sista tiden funkar också; "det är ju inte hela världen" (Inte helt enkelt för mig, som tar mycket lite för allvarligt) Med andra ord.... vi kommer igen!

Inga kommentarer: