Förkyld som fa'n & insett en del som minskar pressen

Idag är andra dagen som jag ligger hemma i sängen o försöker bli frisk från min eländiga förkylning. Sova ÄR bra, liksom glass, te, honung, nezeril, halstabletter, växlat med sinova & alvedon. Jo, jag mår lite bättre t om, men det är inte skönt att ena stunden kallsvettas & nästa frysa. Men i morgon börjar inte jobbet förrän kl 14.00, så tills dess ska jag väl vara på benen.

I helgen gjorde Storma o jag en hel del bra, och några små mindre bra saker. I Hopp3 på lördagen öste vi som bara den, och slutade på en 2:a plats, det var nog faktiskt vår absolut bästa placering sen vi gick upp i 3:an.

Så var det då dags för Agilityklassen nu skulle vi bara gå runt och hålla i så skulle vi ha vår SM-pinne (vi har 2av 4), och vad gör jag, jo jag kan verkligen inte reglerna tillräckligt bra, jag sätter Storma alldeles för nära första hindret, för att hon ska få en så bra vinkel till andra hindret, men hundflickan river, något hon väldigt sällan gör, och det icke nollade loppet är ju uppenbart ett faktum. SKIT! (Jag hade fått gå in på plan, fått min startsignal och sen gått ut o satt henne utanför banan...snacka om livets hårda skola, för annars var loppet både felfritt och tillräckligt snabbt.)

Söndagen tänkte jag att vi får väl ta revansch då, började med Ag3 och körde så fin, så fint, men efter drygt halva banan ska hon ta långhoppet rakt fram efter en tunnel, ner i ett hörn och så 90grader in i en tunnel, jag tjuvade nog o skickar henne lite halvdant mot långhoppet, så hon hänger med mig istället & vi får en vägran, 5fel igen alltså.

Och nu har jag ju minst två val;

1) bryta ihop o säga att vi inte tar oss till SM eller

2) att tänka att det ÄR jävligt nära och bara ett litet sketet fel i varje lopp, och det har ju inte ens kontaktfälten som felar, utan bara lite koncentration uppe i mitt eget huvé.

Så jag väljer 2) och nå'n kanske tycker kanske att jag är en odräglig optimist, men jag vägrar deppa, för det vi gjorde i helgen var jättebra, så det så!

Och dessutom har jag upptäckt att det ÄR många chanser kvar trodde ett tag att det bara var typ 3lopp kvar och att vi måste sätta två. Och stället för att fightas, kände jag lite panik krypa innanför mitt skinn, lite för mycket press, men nu har jag lättat på det trycket och det ska bli sååå kul att sätta båda loppen på lördag, och det är nästan på hemmaplan, för det är på Sthlm Södra, och äntligen är det vår tur att lyckas fullt ut, i båda loppen!!! ;0))) Jag längtar! både tills dess & till att bli frisk.