Press, depp & att inte palla - släppa på duktigheten!

Tunga grejer, ja det är det. I måndags tog jag mig knappt ur sängen, kände mig så låg, så låg...skulle till naprapaten och klarade inte att ta mig dit, fast min kropp så väl hade behövt det. Nej grät, och grät. Pratade med min vän naprapaten G, som hade nästan äckligt träffsäkra kommentarer om varför jag kände som jag kände. Min egen press, och "duktigheten" som står mig upp i halsen, så jag vill kräkas på den. Jag sov några timmar, och sen tog jag med mig Storma på agilitymöte och lite KF-träning efteråt. Hon var som vanligt väldigt duktig, först med att bara vara med på mötet och sen på träningen. Det var i det närmaste becksvart, trots lamporna, men det gick o träna lite ändå.

Att må skit av sin egen press är ju verkligen ett i-landsproblem, men lik förbannat mår jag pest ändå, men i samband med agilitymötet hade vi bra diskussion om egen press för uteblivna resultat i hundtävlingar, och på jobbet igår pratade S o jag om "pysventil", om att kunna säga nej, och att roliga saker också kan bli press, för att det helt enkelt bara blir för mycket.

I natt & idag har jag läst Johan Plates bok "Sans & Balans" och den hjälper mig mycket och dessutom har jag varit o fått jyminstruktion av G på F&S, han är skitbra & även han hade bra kommentarer till livet o vad som är viktigt, rätt perspektiv & fokus. Mycket övningar med s k Kettlebells, som jag tror passar mig, jätte skoj.