Mer & mer ofta träffar jag människor som säger "Jag hittade din blogg..." Jaha, vad kul tänker jag, synd att jag inte insett att det kanske är fler som halkar in här och läser. (Vore ju kul & veta vilka ni är ibland, men visst jag är också bloggfluktare utan att lämna några spår)
Men visst det är vardagligt här och ibland ganska tråkigt, men det är precis som livet är, tycker jag. Sen lever jag gärna för olika saker och blir lite extra insnöad på en grej i taget periodvis i livet.
Ja, just nu är det väldigt mycket mina älskade hundar Brusa & Storma och det ger mig såååå mycket, så det tänker inte jag be ett dugg om ursäkt för.
Tycker Du det är trist här? Men stick då, det här är mitt liv, och jag trivs med mitt liv. Det är
t om så attjag kan tycka att det kan vara skönt att få vara insnöat tråkig med en sak i taget.
Nog om detta.
Den här helgen har Brusa & jag varit på sista träffen på Canis KlickerTränarutbildning. Det var som tidigare jätteskoj och givande. Sen att inte jag alltid kan hålla min frustation i styr, utan nästan får en lite aggressiv framtoning, när jag inte KAN eller det inte funkar är ju bara att beklaga och ödmjukast be om ursäkt för. Lite pinsamt faktiskt.
Det som gjorde mig frustrerad var, att helt plötsligt kunde vi ingenting...Brusa förstod inte ett dugg vad jag ville, och jag undrade varför hon inte gjorde det om hon annars kan.
....men inte i den HÄR kedjan, sa M vår instruktör, när hon försökte hjälpa. Fräs, sa jag, som en riktig trefärgad honkatt. Stackars M! Vi sysslade med baklängeskedjning och det var något helt nytt, och annorlunda och betydligt svårare än jag först trodde. Men VÄLDIGT roligt, när det sen gick bättre!
Vi fick vårt kursintyg och blev godkända, och det kändes väldigt bra, för jag var sååå skitnervös för den praktiska uppvisningen av grundfärdigheterna, (jag var kräkfärdig & fick springa på toa, pga diarré.) Mina tävlingsnerver gjorde sig påminda, men bara jag kom igång med praktiken så försvann det.
Vi gjorde ganska bra ifrån oss, det var extra kul, eftersom jag varit nervös för att vi inte skulle klara tillräckligt mycket. Det gick bra för våra träningskompisar G & Embla också. De hade också en stor repetoar med grundfärdigheter.
Sen förstod vi nog alla att man måste träna ännu mer på grundfärdigheterna för att få till baklängeskedjningen på riktigt. Men vá fán...Rom byggdes inte på en dag! Vi kan väl ge det lite tid till, så får vi se....
Klick & hej!
Nu ska jag surfa in på Klickerforum & se om några av mina trevliga super sköna kursare har hittat in där också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar