Ja, det är faktiskt skönt att vara tillbaka i vardagen, efter 4 dagars tävlande i Kista och så senaste helgen på Eckerö, Åland. Kista-tendensen höll i sig, så det fortsatte med att jag diskade Storma och körde för det mesta felfria långsamma (läs; med tidsfel) lopp med Brusa. Husse är fortfarande sjuk, så han fick vara hemma i helgen.
Uteblivna resultat känns lite tröstlöst...MEN återigen är det viktigt att tänka positivt, hur negativt det än går... och hur svårt kan det vá? JO, jävligt svårt! Jag fattar att jag ska ha tålamod, samla erfarenhet som vi kan ha nytta av i framtiden osv. Men hur kul é dé, jag villju ha resultat nu, inte sen! Men en sak är ju klar, vi har mycket att träna på så det är ju bara o ta tag i det, om vi ska kunna konkurrera på riktigt, o det vill vi ju. Men först ska vi ta en liten vila, mattes kropp behöver det, sträckningar i ljumske och totalkörd framsida i ena låret, skulle ju bara må bra av det för att ha en chans att läka.
För övrigt ang Eckerö-tävlingen, så var finnarna överlägsna den här gången, det var nog sjutton ingen svensk som lyckades riktigt bra, jo Å med Ia, tog en 3:e och jag tror en 2:a plats, men annars "älgade" finnarna som aldrig förr. De finska BT med förare, kutade järnet som skållade råttor, o det var förstås kul o se. Ska nog köra lite galnare med både Storma & Brusa....lite katthår insytt i nån leksak, kanske vore nåt för att öka motivationen ett snäpp till.
På jobbet var allt sig likt, men för ovanlighetens skull var jag placerad på op idag, och det var trevligt, eftersom det var ett tag sen sist. Imorgon är det tisdag & "huddag" som vanligt, men vi ska ha studiebesök av läkarstudenter från KS hud, så det blir nog lite annorlunda, tror jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar